Fredagsmys = afterwork
Tillbringade dagen i receptionen, mycket att göra mest hela tiden och dagen gick relativt fort. Telefonen som till början verkade så läskig gick bra med dörröppning, interna- och externa samtal samt kopplandet. Programmet som klienternas aktiviteter och händelser registeras i var simpelt, programmet heter förövrigt RIS. Lite överdrivet mycket att göra ibland, med klienter med ärenden samtidigt som man försöker få något annat gjort i mellanrumen - men som sagt, underbart att ha lite fullt upp så att dagen rullade på :). Trivdes bättre i receptionen än vad jag gjort i de andra delarna.
En snart creepy person på centret frågade återigen om jag ville ta en drink, jag gav återigen ett nej och förklarade omständigheterna. M och jag konstaterade att det var läge att ta upp det med teamet, någon skulle gå igenom det med ungdomen till veckan - förhoppningsvis ger det sig då. På golvet verkar det varit en lugn dag, M hade haft det segt, 46 ungdomar inne varav en hade sin sista utslussningsdag ( Inte för att vara negativ, men att flytta till ursprungsorten och ha tak över huvudet hjälper inte mot missbruket och psykiska besvären)... Får aldrig veta hur det går för den personen då den var över åldersgruppen nu, dock talar statistiken för sig själv. Förde förövrigt in uppgifter på en person som inte varit inne på lång tid; tillbaka på ruta -1. Vanligt här precis inom socialt arbete i övrigt. Men men, åtgärderna höjde nog personens livskvalitet för en tid.
Efter jobbet blev det hem och byta kläder (!) sedan till Great Portland Street för god mat och ett glas, medelåldern där vi åt var nog 40 (vi drog ned den) och där vi drack var medelutseendet på Smegol-nivå (vi höjde den :P). vad är det med Londonfolket egentligen? Kanske vi vänjer oss, men som det är nu skrattar vi mest- folk ser verkligen udda ut här! Men mat och dryck är bra där vi varit :)
I helgen blir det praktiken igen för att se helgteamets sysslor, ska bli intressant att se något annat :)
En snart creepy person på centret frågade återigen om jag ville ta en drink, jag gav återigen ett nej och förklarade omständigheterna. M och jag konstaterade att det var läge att ta upp det med teamet, någon skulle gå igenom det med ungdomen till veckan - förhoppningsvis ger det sig då. På golvet verkar det varit en lugn dag, M hade haft det segt, 46 ungdomar inne varav en hade sin sista utslussningsdag ( Inte för att vara negativ, men att flytta till ursprungsorten och ha tak över huvudet hjälper inte mot missbruket och psykiska besvären)... Får aldrig veta hur det går för den personen då den var över åldersgruppen nu, dock talar statistiken för sig själv. Förde förövrigt in uppgifter på en person som inte varit inne på lång tid; tillbaka på ruta -1. Vanligt här precis inom socialt arbete i övrigt. Men men, åtgärderna höjde nog personens livskvalitet för en tid.
Efter jobbet blev det hem och byta kläder (!) sedan till Great Portland Street för god mat och ett glas, medelåldern där vi åt var nog 40 (vi drog ned den) och där vi drack var medelutseendet på Smegol-nivå (vi höjde den :P). vad är det med Londonfolket egentligen? Kanske vi vänjer oss, men som det är nu skrattar vi mest- folk ser verkligen udda ut här! Men mat och dryck är bra där vi varit :)
I helgen blir det praktiken igen för att se helgteamets sysslor, ska bli intressant att se något annat :)
Kommentarer
Trackback
