Metadon till 21-åring, känns det stabilt?
Steg upp 0630 för en härlig morgonpromenad, sedan gick det som på räls till praktiken. Dagen har flytit på bra, haft ett möte med en tidning och en representant från ett företag som agerar mellanhand vid olika projekt. En projektledare, jag och M ska genom ett projekt med den här tidningen få igång en verksamhet kring musikstudion. För att få marknadsföringen att bli socialt arbete-relaterad ska vi ha med några ungdomar till lite brainstorming och skissa på reklamblad. Självaste slutskedet kommer innebära att 5-10 personer från tidningen är med oss en dag och gör vad de är bäst på. Det är ett slags voluntärprojekt som tidningen har där de anställda får välja vilka verksamhet de vill hjälpa för en dag. Förra veckan fick vi veta att vi skulle vara med på ett flertal "första intervju-möten" med nya klienter innan vi skulle få leda dem med en ordinaries närvaro för att slutligen utföra dem själva. Idag (medverkat/suttit med/bara lyssnat vid ett) genomförde vi på varsitt håll sådana på egenhand, gick sådan tur bra. Hade dock varit värre om det vore en klient som hade svårt med engelska.
Lunch blev på en china-restaurang i närheten, sedan införskaffade vi äntligen SIM-kort för UK. Om jag glömt att gett någon numret, skicka ett mail eller så. Jag vill tro att Sverige skiljer sig från här då det kommer till missbruksvården, vi har en klient som är 20 år och går på metadon. Dessutom röker personen det ena och det andra ännu. Hur illa känns det inte? 20 år och klassas som så hopplös att personen blir fast i ett metadonprogram livet ut?!? Person nummer två som fick mig att fundera var en höggravid kvinna vars pojkvän också finns på centret ( = arbetslösa, outbildade, socialt exkluderade, dålig bostadssituation, ev för mycket alkohol eller andra droger). Innan vår konversation var över hade hon berättat att de bestämde sig för att skaffa barn för att "socialtjänsten" skulle ta dem före i kön och ge dem en bostad och för att få en bättre ekonomisk situation. Det är en väg att gå det med, håller tummarna för att barnet får en dräglig uppväxt och tar ljusare/bättre vägar än sina föräldrar.
Handlade mat innan vi gick hem, lyckades glömma en kasse med kött i där. Maria sprang tillbaka medan jag lagade potatisgratäng, vi hade sådan tur att någon hade lämnat in den i kassan. Vår flatmate, en kille från Iran, sa innan att den aaaalldrig skulle vara kvar - när han sedan såg att överst låg fläskkött konstaterade han att det nog var en muslim som sett den och inte funnit den önskvärd. Vi tackar och bockar för den turen iaf :) Kan vara en av fördelarna med att bo i det här området - hädanefter kommer vi alltid lägga fläskköttet överst ;)
Nu ska jag ta fram lite kläder inför poledancingen imorgon, sedan skutta i säng :) Sötaste burken med osötad kolsyrad apelsindryck :)
Utsikten från vårt köksfönster.
Fick förresten en del feedback från min mor att jag lät väldigt negativ här; vilket jag givetvis inte är :) Trivs bra, gårdagen och allt udda vi möter skrattar vi mest åt!